Mama Rumi

Nu har väl alla gått och knaprat på naglarna i vänta på att få läsa om fortsättningen på min cykeltur, Ken Ken Tour. Nu kan alla lugna sig här kommer den....

Efter en tidig frukost i den lilla stugan på kullen så var det dags att trycka in sig i bilen igen. På schemat för dag nummer två stod Ecuadors längst och mest mytomspunna DH-led, Mama Rumi. Leden är en gammal smugglarstig som folk använde för att smuggla in alkohol och annat gods upp till byar och städer i bergen. Årtionden av vandringar här har trampat ner stig så att den på vissa ställen mer liknar en tunnel än en öppen stig. Leden börjar på ca 3000 meters höjd, över molnen. Här är vi innan vi ger oss iväg

Vägen ner gick igenom en helt fantastisk natur som växlade hela tiden. Vi åkte på öppna bergsryggar, molnskog, subtropisk regnskog, bananplantage och mera. Man var lika häpen över naturen som hur tuff och hård själva leden var. Vissa partier var lite för svåra för en halvfeg vägcyklist som jag och det gick det alldeles för långsamt och stelt. Hårt var det på cyklarna oxå. Crustys kedjestyrare såg ut som en ostbåge efter första åket och på andra åket följde inte Boccia med. På första åket slog han av hela sitt växelöra och fick köra sista tredjedelen utan någon kedja eller växlar. Min cykel klarade sig bra det var min kropp som tog mest stryk, vurpade både här och där. Dessvärre landade jag lite onödigt dumt på axeln i en vurpa men nu när jag hade rest runt halva jorden fanns det inte tid att känna efter. Efter att ha fått lite lunch i magen så var det bara att skumpa upp med bilen till toppen och köra ett åk till. Det tog drygt två timmar att ta sig upp med bil vilket säger en del om ledens längd...

Lite svår växlat

Inne i molnskogen

Återhämtning med picnic-lunch efter första åket

Andra åket gick mycket bättre trots ömmande axel, mycket lättare när man känner till leden bättre. Sen så avslutade vi andra åket och dagen med att cykla hela vägen ner i dalen till en forsande flod som kunde ge både cykel- och kroppstvätt, väldigt uppfriskande!! Efter att ha slappat här och mumsat på massa snacks ett tag var det återigen dags att packa bilen. Nu var målet staden Cuenca i södra Ecuador där vi skulle sova de tre kommande nätterna. Det blev en sen ankomst till Cuenca strax innan midnatt efter att ha irrat runt lite på en nybyggd väg och pitstoppat både för middag, fruktmarknad och ett och annat toabesök. Behövde inte vaggas för att somna den natten.

On the road again...

Nu får det räcka för den här gången så får ni vänta med spänning på nästa inlägg som kommer att ha ännu fler bilder och filmer. 

Hej Svejs!!