Chimborazo 6286

Nu har man varit hemma i Sverige i drygt en veckan och försökt anpassa sig till vardagen igen.  Flygningen hem gick bra trots att jag hade en något krånglade mage (igen) under nyårsafton i Quito. Hade tur att jag fick tre stolar för mig själv på flyget så jag kunde sträcka ut mig ordentligt. Mentalt var det dock bra mycket tyngre att komma hem, hade liksom glömt bort allt vad kyla, vinter, jobb och vardag heter på mina tre veckor så när jag väl stod på Arlanda blev det lite chockartat. Får väl se det som ett bra betyg på resan...

KEN KEN TOUR
I förra inlägget slängde jag upp lite bilder från min cykeltur, tänkte jag skulle skriva lite mer om den nu.

Vi började dag 1 tidigt på annandagsmorgonen med att lasta bilen full med cyklar och packning. Vi var fyra personer, jag och tre mycket trevliga Ecuadorianer. Cykelguiden Christian aka Crusty, Chauffören Maria Fernanda som har fixat upplägget på hela turen och Boccia, Crustys kompis som var med två dagar för att fota och filma. Första dagen styrde vi mot Vulkanen Chimborazo, Ecuadors högsta punkt på 6286 m.ö.h. Vi hade tur som bjöds på några riktig fina "Kodakmoments" när molnen lättade på färden upp.

Vi gick med cyklarna sista biten upp till 5000 meters höjd där den sista utposten finns innan man ska göra en toppbestigning. Nytt höjdrekord för min del och det kändes en del på flåset och pulsen. Nedfärden blev ett riktigt mysigt freerideåk där vi kryssade ner för vulkansluttningarna och spanade på lammor. Med ett stort leende på läpparna var det lätt att tacka ja till att bli uppkörd med bilen till toppen igen. Efter favorit-i-repris, stuvade vi in hos i bilen för att bege oss till turens först nattläger. En mysig liten stuga på en kulle utanför en mindre stad som tillhörde en kompis till Crusty. Utöver en superb utsikt bjöds vi gott nybakat bröd och en mysig brasa på kvällen där vi kunde jäsa ordentligt efter en god after-bike pizza på stan. Turen började på bästa tänkbara sätt!

Utsikt från stugan till morgonkaffet

Nu börjar inlägget bli långt och nu när man är tillbaka i vardagen måste man tänka på att klockan ringer tidigt på morgonen (suck...) Ja, ja, det får bli en följetong av det här istället. Men det är bra då kan jag dröja mig kvar i mina resminnen lite längre.

Ha det!!